Allmänheten måste säga ifrån – för demokratin
Fredag morgon
under EU-toppmötet, på väg till Avenyn och opinionsmötet, passerade jag
Schillerska gymnasiet, och såg en massa människor, en del med bagage, som
samlats runt ingången.
Jag gick fram och hittade förre EU-parlamentarikern Hans Lind
qvist (c) på trappan, som sökte vägleda de förvirrade personer som successivt
anlände. Jag fick veta att detta var resterna av European Futures Cong ress,
som skulle ha hållits på det nu avspärrade Hvidtfeldtska gymnasiet under
helgen, en konferens med tonvikt på EU-kritik från de centraleuropeiska ansökarländerna.
Under natten hade Hans lyckats få tag på rektorn för Schillerska gymnasiet och fått hans tillstånd att flytta konferensen dit.
Nu handlade det om att samla upp skingrade tillresta gäster från
ansökarländerna. Man väntade fortfarande på slovenska ungdomar, som skulle
bott på Hvidtfeldtska. Beklämd över detta kaos vandrade jag vidare till mötet
på Götaplatsen.
Ett par timmar senare lämnade jag Avenyn.
Jag passerade Schillerska igen och nu såg allt tomt, tyst och
stilla ut. Efter en stund skymtade jag en person gå omkring ensam och jag
fann att det
var danska Junibevegelsens Drude Dalerup, jag frågade henne om konferensen blev av, och hon visade mig till
aulan. Och se, där var de faktiskt, något hundratal personer från ett tiotal länder.
Jag fick en stark känsla av att jag var den enda egentliga åskådaren
som hittat dit. Några medierepresentanter stod inte att finna.
Här kunde man höra engagerade människor från Centraleuropa
redogöra för sina situationer och sina argument för varför man inte ville
underordna sig en ny union, efter att just skakat av sig beroendet av en
gammal.
Eller rättare, man skulle ha kunnat höra. För de hade nämligen
inte hunnit få tag på någon högtalaranläggning i hastigheten. Efter att ha
känt av den seriösa men ödsliga stämningen en stund, lämnade jag skolan,
med en klump i halsen och en knut i magen.
Det stod alldeles klart för mig vad angreppet mot Hvidtfeldtska hade fått för konsekvenser.
Det här var en mycket intressant konferens. Hade den hållits
på ett livfullt Hvidtfeldtska som planerat, så skulle den säkerligen fått
en hel del uppmärksamhet, den kanske till och med hade givit eko i Europa.
Nu var den totalt oskadliggjord, sett ur det europeiska projektets synvinkel.
Detta blev en avgörande upplevelse för min syn på vart demokrati,
mötesfrihet och yttrandefrihet är på väg i 2000-talets nya Europa, om inte
allmänheten vaknar och säger ifrån.
Anders Erkéus www.folkstyre.nu
Publicerad: 2002-06-16
fler debattartiklar |
|
Inger Lundberg , Mona Rixon: Därför är det rätt att avvisa Nadina
(2002-12-06)
Sören Andersson: Knark är en del av verkligheten
(2002-12-05)
Gösta Ekman: Låt Rebeca stanna!
(2002-12-05)
Mats Gellerfelt: Patetiskt att kritisera kritiken
(2002-12-04)
Ann Marie Östberg och nio arbetskamrater: Miljoner tack för Garbo!
(2002-12-04)
Tove Lifvendahl: Invandringen skapar inte arbetslöshet
(2002-12-03)
Ensemble och produktion på Garbo the musical: Recensenter – ni gör oss arbetslösa
(2002-12-02)
PehrOlov Pehrson: Vi gör inte tillräckligt för de aidsdrabbade
(2002-12-01)
Inger Andersson: ”Jag vill ha mitt liv tillbaka”
(2002-11-30)
| |
[an error occurred while processing this directive]
|