Ett försök att reda ut begreppen och hitta lite definitioner

Tvångsmakt och informationsmakt i olika kombinationer utövas i hela samhällslivet, småskaligt inom familjen, via skolan och arbetsplatser till nationellt via politik och massmedier. Ibland förekommer båda sorterna samtidigt, som hos föräldrar och lärare, eller bara den ena, som hos polisens tvångsmakt respektive televisionens informationsmakt. När det sker i stor skala, och sker via organ, som syftar till att styra samhällslivet, är den sociala makten en politisk makt.

En legitim social makt kan utövas på olika grunder, av grovt sett fyra olika grundtyper. Det kan handla om ren fysisk styrka, eller om innehavandet av olika traditionellt förankrade maktpositioner, genom formellt vunnen legitimitet eller genom gemensam direktmakt.

Den fysiska styrkan avgör ofta i djursamhällen, men hotet om fysiskt våld, till exempel inlåsning, finns också alltid med i de moderna mänskliga samhällena, som rättssamhällets yttersta konsekvens.

Traditionella maktpositioner finns det många av, i olika historiska och kulturella sammanhang, som till exempel föräldrarnas och lärarnas eller de äldstes makt, via företagsledarens och vetenskapsmannes, till kungamakt, kändismakt eller religiös makt. Deras makt tas liksom för given, den ingår i samhällsstrukturen och man lär sej acceptera dessa maktpositioner från barnsben.

Den formellt vunna legitimitetens makt bygger på någon form av aktivt samtycke hos dem man har makt över. En legitimitet, som bekräftas av de styrda via en kollektiv handling som formella politiska val eller andra gemensamma handlingar. Här finns det vi kallar traditionellt folkstyre eller representativ demokrati. Legitimiteten sätts i ideala fall hela tiden på prov, genom en offentlig granskning och en öppenhet i hur besluten går till. Revision, massmedia etc kan sköta en sådan granskning.

Den gemensamma direktmakten går ut på, att alla som berörs av ett beslut deltar i beslutet på lika villkor. Man möter den oftast i mindre grupper och församlingar på olika nivåer i samhället, men den har också storskaliga varianter, som folkomöstningar och medborgarinitiativ. Den utesluter ett formellt beslutande personligt ledarskap och bygger i stället på en respekt för gemensamma beslutsformer och en förväntan att alla har tid och möjlighet att delta och sätta sej in i det som ska beslutas.

Den fysiska styrkans makt kan vara biologiskt given, som i relationen vuxna - barn eller oftast män - kvinnor. Den kan dock vara mer eller mindre accepterad att använda eller ens referera till. I stor skala kan den fås - eller tas - genom statskupper eller motsvarande, eller genom militär erövring av ett annat land. Den fysiska styrkans makt kan också erövras i reglerade former, i form av olika uppgörelser, där kandidater mäter sina krafter mot varandra i gänguppgörelser och liknande. I i moderna samhällen utdelar en legitim politisk makt styrkemakt till domstolar, polismakt och militär.

Traditionell makt vilar på kulturens makt över tanken. Den anses "naturlig" och behöver inte motiveras. Den kan tilldelas av själva samhällsformen, som föräldramakt eller de äldstes makt. Den kan utdelas med automatik, som till exempel ärvda maktformer, eller via utbildning och/eller genom att befintliga makthavare utser den nye. Originella varianter finns det gott om, som t.ex. identifierandet av märken och tecken på blivande makthavare (i Tibet). Den moderna expertmakten baseras oftast på vissa utbildningars eller karriärers status, och förstärks av personernas tillgång till kontakt med media och politiska maktcentra. Dagens demokratier har stora inslag av att makthavare utses av de politiskt legitimerade, en slags andrahandslegitimitet.

Den formellt vunna legitimitetens makt måste alltid erövras genom en handling av samtycke hos de styrda, och ideelt också hållas vid liv via samverkan med dem. Här finns främst den representativa politiska makten och makten inom föreningar och organisationer. Det är en makt som grundas genom val eller konsensus, där olika kandidater visar upp sej inför dem som ska välja dem, och blir formellt valda.

Den gemensamma direktmakten utövas i "den goda familjen" eller liknande småskaliga sammanslutningar. Den uppstår då oftast när en grupp aktiva människor med gemensamt mål vill markera jämställdhet och garantera ett gemensamt ansvar för de beslut som fattas. Det finns politiska församlingar, till exempel i New England i USA, där denna direktdemokrati praktiseras i vissa frågor. Rådslag i bysamhällen eller moderna försök med IT-demokrati i denna form förekommer också. I en del länder förekommer beslutande folkomröstningar.

är alltså en social makt, av tvångs- och informationskaraktär, som ger innehavarna möjlighet att stifta lagar som förbjuder och påbjuder vissa handlingar, ta upp skatt och fördela skattepengar och initiera, driva och kontrollera verksamheter, i ett system där alla medborgare i ett geografiskt område ingår. En politisk makthavare eller församling kan också representera sina väljare ( vilket det oftast handlar om) i relation till andra maktcentra. Historien har visat många exempel på politisk makt, som vilat på fysisk styrka, tradition eller formell legitimitet och ofta på kombinationer av dessa maktgrunder, med några udda exempel på direkt deltagarmakt som krydda.