Utdrag ur senaste årens integritetshotande lagar och lagförslag

(skrivet innan s-förslaget om FRA:s avlyssning av alla återupptogs av borgarna, vilket alltså inte finns med här)

Innehåller utdrag och i viss mån kommentarer kring

• Terroristlagen
• Buggningslagen
• Säpos rätt till sjukjournaler
• Förebyggande hemlig husrannsakan
• Ökad rätt till ingripanden mot organisationer och möten (med referenser till Göteborg 2001)
• Hemlig dataavläsning – ett nytt tvångsmedel mm
• Rätt att nyttja överskottsinformation
• Allmän rätt till tvångsmedel mot icke misstänkta i förebyggande syfte

--------------------------------------------------------------------------------------------

Blå text – mina kursiveringar röd text mina kommentarer svart text - direktcitat

---------------------------------------------------------------------------------

Ur Terroristlagen (SFS 2003:148), lagrådets kommentar och advokatsamfundets remissvar:

Förslaget till lag om straff för terroristbrott innebär att den skall dömas för terroristbrott som begår en gärning som i svensk rätt motsvaras av de handlingar som räknas upp i artikel 1.1 i rambeslutet (från EU), om gärningen kan allvarligt skada en stat eller en mellanstatlig organisation och avsikten med gärningen är att 1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp, 2. otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd, eller 3. allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation. Försök, förberedelse och stämpling till samt underlåtenhet att avslöja terroristbrott föreslås också bli straffbart.

…. Därutöver föreslås att terroristbrott skall omfattas av bestämmelserna i lagen (1952:98 – ang förlängda häktingstider mm, ) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål samt utgöra sådan särskilt allvarlig brottslighet som avses i lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m. (bidrag till greenpeace?)

……Slutligen föreslås att undantaget i 1 § andra stycket lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll slopas. Förslaget innebär att det skall vara möjligt att utvisa en utlänning för befarad terroristbrottslighet i annat land, även om brottet har övervägande karaktär av politiskt brott. (politiska flyktingar göre sej ej besvär?)

3 § Följande gärningar utgör terroristbrott under de förutsättningar som anges i 2 § i denna lag: (ett urval av de tveksammaste)

5. olaga frihetsberövande, 4 kap. 2 § brottsbalken,
6. grov skadegörelse, 12 kap. 3 § brottsbalken,
8. allmänfarlig ödeläggelse, 13 kap. 3 § brottsbalken,
19. olaga hot, 4 kap. 5 § brottsbalken, som innefattar hot om att begå någon av de gärningar som avses i 1–18. (hot att begå skadegörelse till exempel = terrorism)

Prop. 2002/03:38

Bilaga 6 Lagrådet kommenterar terroristlagen

Lagrådet har förståelse för att det kan finnas anledning att i vissa hänseenden särbehandla rambeslut (från EU) i förhållande till andra internationella överenskommelser. Från de synpunkter som Lagrådet har att beakta framstår det emellertid som angeläget att framhålla att kraven på beredning inte generellt bör ställas lägre när det gäller rambeslut och därav föranledd lagstiftning än vid andra former av internationella överenskommelser. Lagrådet finner i sammanhanget anledning att anmärka att det av det nu aktuella rambeslutet framgår att medlemsstaterna är skyldiga att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i rambeslutet senast den 31 december 2002. Den skyldigheten kan uppenbarligen inte uppfyllas (ikraftträdande föreslås till den 1 juli 2003). Redan vid godkännandet och antagandet av rambeslutet bör det ha stått klart att det knappast skulle vara möjligt för Sverige att med iakttagande av kraven på beredning genomföra nödvändig lagstiftning till den i rambeslutet angivna tidpunkten. Det måste i princip anses otillfredsställande att Sverige medverkar till antagande av ett bindande beslut i medvetande om att det sannolikt inte kommer att bli möjligt att uppfylla förpliktelserna i beslutet.

Som brottsrekvisit framstår de också som mycket allmänt hållna på ett sätt som står i mindre god överensstämmelse med legalitetsprincipens krav på klar och tydlig lag. Detta gäller särskilt det s.k. objektiva rekvisitet att gärningen skall kunna allvarligt skada en stat eller en mellanstatlig organisation. Någon närmare klarhet om vad som kan avses med en allvarlig skada för en stat eller en mellanstatlig organisation ger varken rambeslutet eller remissen. I författningskommentaren sägs visserligen att detta i princip skulle vara detsamma som avses i punkt 3 av de alternativa överskjutande subjektiva rekvisiten, eller med andra ord allvarlig destabilisering eller förstöring av grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation. Att så skulle vara fallet motsägs dock av vissa av de exempel som ges i remissen. Även enligt ordalydelsen måste kravet på att gärningen skall kunna allvarligt skada en stat eller en mellanstatlig organisation anses tillämpligt på ett större antal gärningar än vad som täcks av de snäva kriterierna i punkt 3, och Lagrådet har också svårt att tro att den restriktiva tolkning av det objektiva rekvisitet som anges i författningskommentaren är förenlig med rambeslutets syfte.

En svårighet med tolkningen av det objektiva rekvisitet är vidare att den fara för skada som avses inte är en konkret fara utan enligt vad som sägs i remissen en s.k. abstrakt fara. Någon fara i det enskilda fallet behöver således inte ha förelegat. Hur tillämpningen skall gå till är dock inte närmare förklarat och rekvisitet framstår också mot den bakgrunden som otydligt (jfr Jareborg, Allmän kriminalrätt s. 172 och 177).

Lagrådet anser alltså att det från legalitetssynpunkt kan riktas invändningar mot det nu framlagda förslaget. Mot bakgrund av att rambeslutet redan godkänts och är bindande för Sverige och att något underlag inte nu finns för en alternativ reglering motsätter sig emellertid inte Lagrådet att förslaget läggs till grund för lagstiftning. (uppgivet…..)

…………………………………..

Advokatsamfundet protesterade i remissen, men:

Regeringen menar således att de objektiva och subjektiva rekvisiten på ett väl avvägt sätt begränsar det för terroristgärningar straffbara området och kan därför inte ställa sig bakom den av Sveriges advokatsamfund framförda åsikten, att det objektiva rekvisitet riskerar att ge lagstiftningen en allt för vid tillämpning.

Ur BUGGNINGSLAGEN:

Sammanfattning

I promemorian föreslås att hemlig rumsavlyssning införs som ett nytt hemligt tvångsmedel.

Med hemlig rumsavlyssning avses att tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst som allmänheten inte har tillträde till i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud.

Hemlig rumsavlyssning ska enligt förslaget få användas vid misstanke om brott som har ett minimistraff om fängelse i minst fyra år. Som exempel på sådana brott kan nämnas
- terroristbrott, (se ovan)
- mord,
- dråp,
- människorov som inte är mindre grovt brott,
- grovt rån,
- grov mordbrand, och
- allmänfarlig ödeläggelse som utgör grovt brott.

Hemlig rumsavlyssning ska få användas även vid förundersökning angående vissa andra allvarliga brott, såsom grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling, om det kan antas att brottets straffvärde överstiger fyra års fängelse.

Hemlig rumsavlyssning ska endast få avse en plats där det finns särskild anledning att anta att den misstänkte kommer att uppehålla sig. Särskilda krav uppställs för tillstånd att avlyssna andra bostäder än den misstänktes egen bostad. (obs att oskyldigas hem är medräkande) Det ska som huvudregel inte vara tillåtet att avlyssna advokatkontor, läkarmottagningar eller andra platser som stadigvarande används eller är särskilt avsedda att användas av någon vars vittnesplikt är begränsad. Biktstol eller annan plats som används för enskild själavård ska aldrig få avlyssnas. (här gällde debatten avsaknad av undantag för redaktioner)

Samtal där advokat, läkare eller annan vars vittnesplikt är begränsad yttrar sig om sådant som personen i fråga inte skulle få höras om som vittne ska inte få avlyssnas. Det innebär att bl.a. samtal mellan försvarare och den misstänkte, bikt och själavårdande samtal och samtal, där enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen någon som talar inte får avslöja sin källa, inte får avlyssnas.

Förslaget innehåller flera rättssäkerhetsgarantier. Bland annat ska det för användning av hemlig rumsavlyssning krävas att allmän domstol lämnar tillstånd till åtgärden. Vidare ska offentliga ombud delta i sådana tillståndsärenden. Tiden för tillstånd ska inte få överstiga en månad åt gången. Tillstånd till hemlig rumsavlyssning ska få lämnas endast om det är av synnerlig vikt för utredningen samt om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär. Det införs också en reglering för användningen av överskottsinformation som erhålls vid användning av hemlig rumsavlyssning.

Möjligheten till hemlig rumsavlyssning ska enligt förslaget införas genom en särskild, tidsbegränsad lag. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2006 och gälla till utgången av år 2010.

SÄPO in i journalerna

Sammanfattning

I propositionen föreslår regeringen en ny sekretessbrytande regel i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Enligt den föreslagna regeln ska personal inom hälso- och sjukvården, både i allmän och i enskild tjänst, vara skyldiga att på begäran lämna ut sådana uppgifter som Säkerhetspolisen behöver i ett särskilt fall i verksamhet för personskydd för riksdagens ledamöter, statschefen och övriga medlemmar av kungahuset, statsråd, statssekreterare och kabinettssekreterare.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 april 2006.

Delbetänkande från BRU (beredningen för rättsväsendets utveckling, SOU 2003:74)

Om husrannsakan samt kroppsvisitation och kroppsbesiktning

Förebyggande hemlig husrannsakan:

Dagens regler: Det skall med andra ord finnas en misstanke om ett visst brott för att få genomföra husrannsakan. I polislagen finns bestämmelser som tillåter att polisen genomför husrannsakan och kroppsvisitation för olika ändamål i det brottsförebyggande arbetet, alltså utanför en förundersökningssituation. Enligt polisen erbjuder inte heller de bestämmelserna en tillräckligt effektiv ordning för att förebygga allvarlig brottslighet kopplad till olika sammanslutningar av brottsaktiva personer.

Förslag: Vi föreslår en ny bestämmelse om husrannsakan och kroppsvisitation i polislagen för att öka möjligheterna att i brottsförebyggande syfte ingripa mot medlemmar av olika grupperingar av brottsaktiva personer, exempelvis medlemmar av mc-klubbar, olika s.k. fängelsegäng, ungdomsgäng, rasistiska sammanslutningar, grupperingar inom den autonoma rörelsen och terrorgrupperingar.

Genom en underrättelse om husrannsakan avslöjas ofta polisens intresse för och arbete med att bekämpa viss brottslighet. Dessutom kan underrättelsen många gånger föra med sig att det blir känt vilken arbetsmetod och vilket arbetssätt som polisen använder. .. Vi föreslår att det skall införas en möjlighet för de brottsutredande myndigheterna att underlåta att lämna underrättelse om husrannsakan om det föreligger sådana särskilda skäl som nyss nämndes.

Dagens regler: Den, hos vilken husrannsakan företages, eller, om han ej är tillstädes, hans hemmavarande husfolk skall erhålla tillfälle att övervara förrättningen så ock att tillkalla vittne, dock utan att undersökningen därigenom uppehålles. Har varken han eller någon av hans husfolk eller av dem tillkallat vittne närvarit, skall han, så snart det kan ske utan men för utredningen, underrättas om den vidtagna åtgärden. Den, hos vilken husrannsakan företages, eller, om han ej är tillstädes, hans hemmavarande husfolk skall erhålla tillfälle att övervara förrättningen så ock att tillkalla vittne, dock utan att undersökningen därigenom uppehålles. Har varken han eller någon av hans husfolk eller av dem tillkallat vittne närvarit, skall han, så snart det kan ske utan men för utredningen, underrättas om den vidtagna åtgärden. Om det föreligger särskilda skäl, får undersökningsledaren eller åklagaren besluta att underrättelse inte skall lämnas.

Från Förarbetena: I samband med införandet av de ovan beskrivna bestämmelserna i tvångsmedelslagen anfördes bl.a. följande. Rätten till privatliv skyddas i stadgandena i regeringsformen om hemfriden och om brev-, telefon- och telegrafhemligheten. Privatlivet som sådant är dock inte en grundläggande fri- och rättighet som skyddas i regeringsformen.

Till detta lagförslag: Utomlands förekommer också att metoden används så att en sändare fästs i t.ex. en persons kläder eller andra personliga tillhörigheter för att spåra var personen befinner sig. Det är tydligt att en sådan användning kan leda till ett mera betydelsefullt intrång i den personliga integriteten. Enligt vår mening bör det dock inte uteslutas att den metoden också skall kunna komma till användning vid i vart fall sådana situationer där misstanke om allvarligare brottslighet föreligger. Även här hade ju motsvarande uppgifter kunnat inhämtas genom traditionell spaning.

Ingripanden mot organisationer och möten

JO avstod från att överklaga Jaldungs friande för razzian mot Hvidtfeldtska gymnasiet 2001 till HD med hänvisning till att §23 i polislagen skulle ses över, med anledning av den oklarhet som hovrätten påpekade. Här kommer nu i stället ett modifieringsförslag åt andra hållet:

När det gäller husrannsakan finns, …, regeln i 23 § polislagen. Den innebär att polisen får bereda sig tillträde till lokaler för att söka efter farliga föremål under förutsättning att det finns risk för att brott, som innebär allvarlig fara, kommer att förövas på viss plats.

Enligt polisen innebär dock bestämmelsens utformning, särskilt kravet på att risken för brott skall vara kopplad till viss plats och att det skall föreligga allvarlig fara i olika avseenden, att möjligheten att tillämpa bestämmelsen för att förebygga allvarlig brottslighet kopplad till olika sammanslutningar är mer begränsad än vad den borde vara.

Förslag: En ny bestämmelse skall införas i polislagen om kroppsvisitation och husrannsakan i brottsförebyggande syfte för att öka möjligheten att ingripa mot medlemmar av olika grupperingar av brottsaktiva personer. Bestämmelsen skall kunna tillämpas mot exempelvis medlemmar av mc-klubbar, underorganisationer till etablerade mc-klubbar, olika s.k. fängelsegäng, ungdomsgäng, rasistiska sammanslutningar, grupperingar inom den autonoma rörelsen och terrorgrupperingar. Bestämmelsen skall innebära att om det av särskilda skäl kan anses föreligga risk för att något brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver kommer att förövas, får en polisman i syfte att söka efter vapen, sprängmedel eller andra farliga föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa eller brott som innefattar skada på egendom
1. kroppsvisitera personer som kan antas ägna sig åt brottslig verksamhet eller
2. bereda sig tillträde till en lokal som brukar användas gemensamt av sådana personer.
Detsamma skall gälla utrymmen och fordon som finns i omedelbar anslutning till lokalen och brukas av personer som använder lokalen. Däremot skall det inte gälla lokal som huvudsakligen utgör bostad. En sådan åtgärd får endast om det föreligger fara i dröjsmål vidtas utan föregående beslut av polismyndigheten.

(obs alltså att det räcker med att polisen själva bestämmer, att man ska vidta åtgärder av typen hvidtfeldtska 2001 - §23 polislagen åberopades då - mot lokaler med personer som kan antas ägna sej åt brottslig verksamhet – och att en enskild polisman till och med ska kunna ta initiativ).

Polisen skall enligt vårt förslag kunna kroppsvisitera personer som kan antas ägna sig åt brottslig verksamhet eller bereda sig tillträde till lokaler som brukar användas gemensamt av sådana personer. Som regeringen uttalade i den tidigare propositionen (1997/98:181 s. 42) skall detta inte anses utgöra en särskilt hög tröskel. När det gäller grupper som redan står under polisens uppsikt, bör det vanligtvis vara så att polisen, genom t.ex. underrättelseverksamhet, redan har tillräckligt underlag för slutsatsen att personerna kan antas ägna sig åt brottslig verksamhet.

(säpo förespråkade inte tillslaget mot konferenslokalen hvidtfeldtska)

Beredningen BRU resonerar vidare kring hemliga tvångsmedel:

Det är givetvis en utgångspunkt att den som blir föremål för myndighetsutövning skall underrättas om detta. Vissa tvångsmedel förutsätts dock ske utan en misstänkts kännedom eller medverkan, de s.k. hemliga tvångsmedlen. Det gäller exempelvis hemlig teleavlyssning och hemlig kameraövervakning. Vi nämnde i avsnitten 4.7.1 och 4.7.2 att regeringen i lagrådsremissen rörande hemlig avlyssning gjorde bedömningen att det inte bör införas en lagstadgad skyldighet att underrätta den som har varit föremål för ett hemligt tvångsmedel.

Det är enligt vår mening allvarligt att de brottsutredande myndigheterna i vissa fall behöver underrätta personer om en resultatlös husrannsakan, i den meningen att beslag inte har skett.

Det finns enligt vår mening ingen anledning att se strängare på rättssäkerhetsfrågan rörande underrättelse i dessa fall än vid de klart mer integritetskänsliga hemliga tvångsmedlen hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning, där underrättelse i efterhand inte behöver ske.

Om överskottsinformation - se vidare i nästa betänkande där man preciserar Som vi har nämnt tidigare (bl.a. avsnitt 4.7.1) har det nyligen presenterats ett förslag om användning av överskottsinformation vid hemliga tvångsmedel I departementspromemorian nämns husrannsakan som ett tvångsmedel som ibland kan användas utan att den misstänkte vet något i förväg Med vårt förslag om möjlighet att underlåta att lämna underrättelse om husrannsakan, kan det tvångsmedlet ibland få karaktären av ett hemligt sådant. Mot bakgrund av att frågan om överskottsinformation för närvarande bereds inom Justitiedepartementet och att den utredning som legat till grund för förslagen inte behandlar husrannsakan, avstår vi från att lägga fram något förslag i denna del. Vi kan förstå om en framtida reglering av användning av överskottsinformation av systematiska skäl behöver omfatta den nu aktuella typen av husrannsakan. Det krävs dock, liksom vi nämnde i avsnitt 4.7.1, att frågan om rekvisiten för en sådan användning övervägs.

(Alltså man tycker det är en ganska bra idé att omärkt bryta sej in hos någon under en viss förevändning, för att i praktiken leta om man hittar något man kan sätta dit vederbörande för – se nedan angående hemlig dataavläsning)

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Delbetänkande av Beredningen för rättsväsendets utveckling BRU SOU 2005:38

Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar m.m. (pdf 1,4 MB)

De förslag om myndigheternas arbetsmetoder som läggs fram i detta betänkande har till syfte att öka rättssäkerheten genom att metoderna lagregleras och inte som i dag används utan uttryckligt lagstöd.

(OBS OBS – det här är alltså saker som görs i lönndom i dag)

……………..

Metoderna skall få användas för att förhindra, (nyckelord för att användas mot icke misstänkta) avslöja eller utreda brott och skall därmed kunna användas såväl under en förundersökning som i underrättelseverksamhet och vid allmän brottsspaning. När det gäller positionsbestämning, främst det fallet att en sändare sätts på ett fordon, föreslår vi bl.a. att de brottsbekämpande myndigheterna skall ha rätt att bereda sig tillgång till de utrymmen som behövs för att kunna installera och avlägsna utrustningen och vidta de åtgärder som behövs för att utrustningen skall fungera effektivt. Det kan gälla att bereda sig tillträde till t.ex. ett garage, en garageuppfart eller bilens motorutrymme.

--------------

Vi föreslår också att möjligheten för myndigheter i allmänhet att spela in telefonsamtal med enskilda utan att upplysa om det i förväg ges ett uttryckligt lagstöd.

Anonymitet för infiltratörer

Vi föreslår att det skall vara möjligt att hemlighålla uppgifter som hänför sig till identiteterna hos de informatörer som polisen och de andra brottsbekämpande myndigheterna använder i underrättelseverksamhet och brottsutredningsverksamhet. Uppgifterna skall skyddas även under domstolsprocessen genom möjlighet för ett vittne, t.ex. en polisman, att vägra att yttra sig i syfte att inte röja identiteterna.

Kostnader för hemlig teleavlyssning m.m. (läggs på leverantörerna)

Operatörerna har i dag en laglig skyldighet att på egen bekostnad anpassa sin verksamhet så att beslut om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning kan verkställas. Däremot saknas författningsbestämmelser om de kostnader som operatörerna tar ut av de brottsutredande myndigheterna för verkställandet av enskilda beslut om hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och för utlämnande av uppgifter enligt lagen om elektronisk kommunikation. Enligt uppgift beräknas de kostnader som operatörerna tar ut för att verkställa beslut om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning uppgå till elva miljoner kronor under år 2003. Till detta kommer kostnader på flera miljoner kronor för utlämnande enligt lagen om elektronisk kommunikation.

Vi föreslår att innehållet i och uppgifter om avlyssnade eller övervakade telemeddelanden som omfattas av beslut om hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning skall göras tillgängliga utan kostnad för de brottsutredande myndigheterna. Även utlämnande från operatörer av uppgifter enligt lagen om elektronisk kommunikation skall ske kostnadsfritt.

Hemlig dataavläsning mm BRU kap 9

Hemlig dataavläsning – ett nytt tvångsmedel

Bör hemlig dataavläsning tillåtas? …. Dataavläsning som metod kan innebära att myndigheterna i hemlighet sänder en viss mjukvara till en dator. Den mjukvaran, en s.k. programkod, ger sedan myndigheterna uppgifter om vilken information som finns i datorn och hur datorn används, med andra ord såväl historiska uppgifter som uppgifter som genereras under verkställigheten. Myndigheterna kan alltså läsa av informationen, t.ex. innan den förs vidare via trådbunden eller trådlös förbindelse. Vilken information det är fråga om i det enskilda fallet och hur informationen skall levereras till myndigheten beror på vad myndigheterna har bestämt vid utformningen av mjukvaran. Det är alltså möjligt att i viss utsträckning precisera och begränsa vilken information man vill ha uppgift om och om informationen skall skickas till myndigheten via radio, över Internet eller t.ex. lagras på olika sätt i datorn för att sedan tas ut vid exempelvis framtida husrannsakan och beslag. Dataavläsning kan också innebära att hård- eller mjukvara med liknande funktion placeras i den informationsbärande utrustningen genom ett fysiskt ingrepp, t.ex. vid ett hemligt intrång i en persons bostad eller på dennes arbetsplats. Under vårt arbete har det från flera håll framförts att möjligheten för de svenska brottsutredande myndigheterna att använda dataavläsning bör utredas.

Det är helt nödvändigt för samhället att myndigheterna inte hamnar hjälplöst efter utan, inom ramen för att ett godtagbart integritetsintrång, får rätt att använda brottsutredande metoder som är effektiva och anpassade till den tekniska situation som råder vid varje givet tillfälle.

52 För att de brottsbekämpande myndigheterna skall kunna få fram information krävs att den, av någon anledning, finns även i klartext eller att myndigheten får tillgång endera till datorn när krypteringen är ”upplåst” eller till det hemliga lösenord och/eller de PIN-koder som används som krypteringsnycklar eller som ger åtkomst till krypteringsnycklar. Att detta sker är mycket ovanligt i dagsläget. I några få fall har krypteringen dock kunnat forceras när krypterad information har påträffats i beslagtagna datorer (i form av enskilda filer eller utrymmen på hårddisken). Det finns program som är konstruerade så att de t.ex. raderar information vid en viss tidpunkt och program som har dold information till vissa personer i annan öppen information. Det finns exempelvis också möjlighet för personer att ha ”ospårbara” kontakter i tillfälliga nätverk. En användning av dataavläsning skulle innebära att de brottsbekämpande myndigheterna skulle ha betydligt lättare att komma runt problemet med krypterad information och andra liknande tillvägagångssätt och därmed få framgång i utredningar.

(Att människor kan ha ospårbara kontakter är ett stort problem?)

För att få tillgång till innehållet okrypterat behöver informationen fångas upp redan i den dator eller annan anordning som används för uppkoppling mot Internet.

Omfattningen av det integritetsintrång som skulle bli följden om dataavläsning användes kan vara svår att uppskatta generellt och blir naturligtvis beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. I allmänhet bör dock kunna sägas att integritetsintrånget i vart fall inte kommer att bli större än vid tvångsmedlen hemlig teleavlyssning och hemlig kameraövervakning.

Bör folk få veta om det i efterhand?: Allmänt sett kan det också diskuteras metoder för kontroll i efterhand, alltså i första hand underrättelseskyldighet mot den enskilde. Den frågan diskuterades av Buggningsutredningen och i den efterföljande lagrådsremissen. I båda sammanhangen drogs den slutsatsen att övervägande skäl talade mot att föreslå en sådan regel men att frågan borde övervägas på nytt i annat sammanhang. Vi har bedömt att det inte är aktuellt att överväga frågan nu, utan att det får ske i ett annat sammanhang än i detta betänkande.

Genom att använda hemlig dataavläsning kan de brottsutredande myndigheterna lyckas identifiera en person som skäligen misstänkt för brottsligheten. Av effektivitetsskäl är det därför nödvändigt att hemlig dataavläsning får äga rum även om det saknas en skäligen misstänkt person.

Man föreslår alltså ett helt nytt tvångsmedel, och i samma andetag att det ska få användas mot icke misstänkta, och att man inte ska behöva informera efteråt

I fall där det finns en skäligen misstänkt person får hemlig dataavläsning endast avse ett informationssystem som det finns särskild anledning att anta att den misstänkte har använt sig av eller kommer att använda sig av. Om åtgärden avser ett informationssystem i någon annans stadigvarande bostad, skall hemlig dataavläsning få äga rum bara om det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte har använt sig av eller kommer att använda sig av detta.

Och alltså även bryta sej in hos vänner till missänkta och bugga deras datorer. ”endast avse” ger ett underligt intryck , varför inte bara ”avse” Man får intryck att det annars – vid frånvaro av misstänkt -skulle vara fritt fram.

Som nämndes tidigare är ett av sätten att verkställa hemlig dataavläsning att hård- eller mjukvaran placeras i datautrustningen genom ett fysiskt ingrepp, t.ex. vid intrång i hemlighet i någons bostad eller på en arbetsplats. Ett beslut om tillstånd får därför innefatta rätt för de brottsutredande myndigheterna att i hemlighet bereda sig tillträde till en plats som annars särskilt skyddas mot intrång i syfte att installera de tekniska hjälpmedlen. Vid genomförande av hemlig dataavläsning skall givetvis olägenhet eller skada inte få förorsakas utöver vad som är oundgängligen nödvändigt.

Överskottsinformation
Det innebär att om det vid hemlig dataavläsning har kommit fram uppgifter om ett annat brott än det som har legat till grund för beslutet om avläsning, får uppgifterna användas för att utreda brottet. Förundersökning eller motsvarande utredning om brottet får dock inledas på grund av dessa uppgifter endast om 1. det är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver för brottet och det kan antas att brottet inte föranleder endast böter, eller 2. det finns särskilda skäl. Om det har kommit fram uppgifter om förestående brott, får uppgifterna användas för att förhindra brott. (här har vi störningsrätten)

Lite finansiering igen:
Sammanfattning Våra förslag i de delar som gäller operatörernas anpassningsskyldighet och medverkan vid verkställighet av tvångsmedelsbeslut innebär en viss skärpning av kraven på operatörerna. Det kommer att leda till en något större kostnad för dessa än de har i dag. Liksom är fallet med de nuvarande kostnaderna kommer de dock att kunna finansieras genom att operatörerna för dessa vidare på sina abonnenter. Den avgiftshöjning som på detta sätt kan komma att drabba respektive abonnent är försumbar.

Tvångsmedel för att förebygga eller förhindra särskilt allvarlig brottslighet (= mot icke brottsmisstänkta)

Pressmeddelande: Före detta biträdande riksåklagaren Solveig Riberdahl överlämnar idag departementspromemorian Tvångsmedel för att förebygga eller förhindra allvarlig brottslighet (Ds 2005:21), till justitieminister Thomas Bodström. Hon har utrett frågan på Justitiedepartementets uppdrag.

I promemorian föreslås en ny lag som gör det möjligt att använda tvångsmedel för att förebygga eller förhindra särskilt allvarlig brottslighet som hotar viktiga samhällsvärden. Den brottslighet som berörs av förslaget hör till Säkerhetspolisen och den öppna polisens verksamhetsområden. För den öppna polisen tar förslaget sikte på en begränsad del av den allra mest allvarliga brottsligheten.

De tvångsmedel som ska kunna användas är hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning, postkontroll och husrannsakan. (alltså för att förebygga brott, inte för att utreda – får alltså riktas mot icke misstänkta) Promemorian innehåller också förslag som gör det möjligt för brottsbekämpande myndigheter att bland annat kunna ta med sig föremål som hittas vid en husrannsakan för undersökning utan att föremålen tas i beslag. (d.v.s. stjäla dem)

Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning är viktiga verktyg för en effektiv bekämpning av grov brottslighet. I dag är det en förutsättning för att dessa tvångsmedel ska få användas att det sker för att utreda ett brott som redan har begåtts. Det är alltså inte möjligt att använda tvångsmedel för att förebygga eller förhindra brott.

Behov av att kunna använda tvångsmedel i brottsförebyggande syfte har framförts till regeringen i olika sammanhang. Bland annat pekar Säkerhetstjänstkommissionen på att dagens regler inte är anpassade till Säkerhetspolisens huvuduppgift som är att förebygga brott mot rikets säkerhet och terrorism. 11 september-utredningen gör en liknande bedömning och understryker att det behövs tvångsmedel för att undersöka om det finns ett säkerhetshot eller inte. (moment 22 + orwell?)

Utöver detta tillkommer förslagen angående FRA:s nya regler mm