blommor för demokrati

Demokrati - vem bryr sej?

Länkar till en bättre värld



Har storebror rent mjöl i påsen?

 Romanen 1984 av George Orwell var en skräckroman. Vi rös inför tanken att myndigheter skulle kunna ha koll på varje kritisk handling vi gör. Men nu håller många i folkdjupet med när de hemliga övervakarna med rätt att bestämma vem som är farlig får allt friare händer.

Det speciella är att man inte längre behöver vara misstänkt för ett brott för att kunna bli utsatt för en mängd uppfinningsrika så kallade tvångsmedel. Det är övervakningskameror, telefonavlyssning, mailkontroll och buggning, men också sådant som hemliga husrannsakningar och ingrepp mot möteslokaler där  folk som spionerna kan anta är olämpliga vistas. Se en provkarta på några av de senaste påfunden här.

Till sommaren 2008 fick vi kronan på verket, Lex Orwell eller FRA-lagen, som ger den gamla spionorganisationen från kalla kriget i uppdrag att med hjälp av sin i förtid inköpta superdator spionera på all privat kommunikation i Sverige "som passerar landets gränser", vilket det mesta gör i det gränslösa IT-samhället. Så nu när Storebrors apparatur nu är på plats och legitimerad ska vi känna oss trygga och skyddade från "terrorism", detta allt överskuggande hot mot Sverige och svenskar i dag.................. eller? Här några artiklar i ämnet: Vilhelm Agrell: Det är samma gamla lik som trillar ur garderoberna, DN 20101207 - Här belyses USA:s roll.

Var med och byt tankar och idéer på Folkstyre.nu:s samtalsforum

Tyck till om det demokratiska läget i Sverige genom att rösta här!
Och delta i den bredare samhällsdebatten. Skicka en insändare till en tidning!

Och prata med din granne! Och din arbetskamrat. Och dina föräldrar, och...

Initiativ:



FOLKSTYRE.NU

Folkstyret i 2000-talets början.

Demokratin måste hela tiden erövras. Den mycket gamla idén att makthavare ska vara ansvariga inför dem de har makt över utsätts hela tiden för påfrestningar. I de gamla västerländska staterna börjar idén om att folken ska bestämma och makthavarna vara deas tjänare förlora fotfästet, samtidigt som demokratins idéer gror på andra platser i världen.

Inom EU-länderna ökar samarbetet mellan ledarna, och med stöd av EU-grundlagen fattas alltmer beslut som inte hinner förankras bland medborgarna, och mycket mindre kommer ur deras spontana vilja eller resultat av folkliga debatter. I EU:s politiska process har ibland folkomröstningar förekommit, ett redskap som man vågat sej på i olika länder när man syntes ha en majoritet vid debattens början. I samband med Lissabonfördraget, det senaste formella framflyttandet av EU-systemets makt skedde tre folkomröstningar som avvisade förslaget, men detta hindrade inte genomförandet. Man väntade ett par år för att sedan återuppväcka förslaget i en ny dräkt, varvid nej-röstande Frankrike och Nederländerna nu inte fick rösta alls. Irländarna var tvungna enligt sin grundlag att folkomrösta även denna gång, som enda land, och det blev nej igen. Då fick man rösta en gång till, med ett antal extralöften som inte rubbade fördragstexten, och då blev det "ja". Lissabonfördraget är nu i kraft och de politiska besluten har flyttats ännu en bit ifrån folkens inflytande. När den ekonomiska krisen slog till så föranledde det ytterligare stora manövrer långt från folkopinionerna.

Att samtidigt övervakningslagarna droppar fram från Unionens förhandlingsrum med jämna mellanrum minskar inte oron. Extrema främligsfientliga partier mutar in en nisch där folk som känner sej utanför och icke lyssnade på sluter upp.

även i USA har stora inskränkningar i medborgarnas integritet och rättigheter genomförts. Man krigar vidare mot den nya abstraktionen, "terrorismen" och har fått med sej allt fler länder på att skärpa censur och övervakning av sina medborgare.Förhoppningarna att mr Obama skulle vilja och kunna göra skillnad verkar falna i takt med att politiken från Bush:s dagar verkar leva vidare, och till och med förstärkas, på många områden.

I Kina tuffar diktaturen på, ostörd av den officiella omvärlden, som mest verkar beundra den ekonomiska effektivitet som synes uppstå ur kombinationen av diktatur och ekonomisk marknadsfundamentalism. Olympiska spelen som skulle skapa demokrati skapade snarare mer förtryck.

Samtidigt finns positiva tecken. I arabvärlden har den unga generationen fått nog av diktatur och får med sej allt fler i uppror, med blandat stöd från de västliga demokratierna. I Libyen ingrep man, men i många fall får diktatorerna hållas. En fantastisk tapperhet visas från demokrativänner som kämpar vidare, oavsett viket våld man möts av.

Det finns också nya politiska strömningar som sakta gör sej gällande överallt. Klimatkrisen har fått allt fler att börja frågasätta huvudriktningen mot ständigt mer konsumtion, som kan väcka den demokratiska ådran som ett led i utvecklandet av alternativa livsmål. Det ställs alltmer krav på globalt ansvar från de storföretag, som dominerat världsekonomi och politik länge nu. Internet är till stor del fortfarande ett fritt forum som banar väg för en ny kultur, även om attackerna från stater med kontrollbehov och underhållningsindustri med vinstintressen intensifieras.

Det finns alltid chans att ta initiativet. I Sverige har vi alla utmaningen att bidra till ett fördjupat folkstyre, och att påverka EU-systemet och världen i övrigt i den riktningen. Framför allt genom att tänka ut, föra fram och pröva i liten skala idéer för en vitaliserad demokrati. Det behövs visioner och exempel för alla perspektiv, från det lokala till det globala.

 

Här är en video av författaren John Pilger, som beskriver dagsläget, inte minst de stora mediernas roll:


I de stora tvistefrågorna på 1900-talets slut uppstod ibland ovanliga politiska formeringar. Numera verkar blockpolitiken mer tydlig men ändå inte ovillkorlig. Finns det en logik bakom de nya allianser som skymtats ibland? Se här

.




Göteborg 2001 Special:

Tioårsjubiléet av det märkliga året 2001 har passerat, det år då det blev mycket mer komplicerat att driva fri politisk opposition i väst. "Kriget mot terrorismen" hade börjat. En svensk händelse som bidrog till den politiska klimatförändringen och som faktiskt föregick World Trade Centers fall i New York var EU-toppmötet i Göteborg. Händelsen bidrog till att knäcka den gryende rörelsen mot den storföretagsdefinierade globaliseringen och en uppblomstrande EU-kritik. Radikala samhällskritiker har sedan dess alltmer kommit att ses som potentiella terrorister, definierade via nya lagar, alltmedan övervakningssamället byggs och rättssamhället som vi känt det naggas i kanten, i små men tydliga steg.

Händelsen har etablerats i historieskrivning och det allmänna medvetandet som Göteborgskravallerna. De kvardröjande bilderna handlar om svartklädda människor som krossar skyltfönster på Avenyn. Den bilden förmedlades av de stora medierna, och det är naturligt att den fastnar i folks medvetande som "sanningen".

H&ndelserna under EU-toppmötet 2001 var definitivt unika i Sveriges demokratis historia. Men det var inte bara några tyska maoister + en del frustrerade ungdomars ostörda härjningar på Avenyn som var unikt.

Vi som var på plats fick vara med om andra saker också, som var så historiskt häpnadsväckande, att man förstår att ens vänner inte vill tro en. Det var mycket som hände, lite mer i skymundan från medieuppmärksamheten, eller via en starkt vinklad sådan. . Det var första gången i modern svensk historia, som polis ingrep mot vanliga möten och seminarier anordnade av en bred och etablerad politisk opposition, alltså EU-kritiken. Hvitfeldtska Gymnasiet, som stängdes av polisen,  var inte bara logilokal, utan också ett internationellt konferenscenter för EU-kritiska seminarier, något som medierna talat ganska tyst om. Ännu tystare talade man om att två "EU-jouråklagare" var med och fattade beslutet att stänga centret, liksom en representant för EU-kommissionen.

Göteborgspolisen lyckades under toppmötesdagarna bryta mot nästan hela uppsättningen grundlagsreglerade mänskliga rättigheter, som mötesfrihet, demonstrationsfrihet, rätt att slippa bli kroppsvisiterad och registrerad för sina åsikters skull, samt rätt till rörelsefrihet. Och som krydda på moset introducerade man kampen mellan skarpa skjutvapen och stenkastande ungdomar, något som tidigare varit känt från Palestina m. fl. områden. Av en turlig slump överlevde den svårast träffade.

En metod att avfärda politisk kritik som blomstat under 2000-talet är att avfärda maktkritik som konspiriationteorier. I fallet med "Göteborgskravallerna" förekom en mycket intressant konspirationsteori. Den lanserades av etablissemanget och drevs av Göteborgs tingsrätt och gick ut på att aktivister planerade och genomförde "en samlad attack på det demokratiska systemet" eller liknande. Det intressanta i sammanhanget var dock att samtliga storskaliga konfrontationer under dagarna initierades av polisen, varför alltså konspirationen måste ha gått ut på att förutse alla dessa polisiära initiativ, en intressant bragd.

Polisen initierade nämligen samtliga sex storskaliga våldsutövanden i Göteborg. Tömningen av konferenscentret och logilokalen på Hvitfeldtska, angreppet på Antikapitalistmarschen som ledde till Avenyvandaliseringen, avbrytandet av gatufesten i Vasaparken, som ledde till upplopp och skjutningar av demonstranter, de godtyckliga gripandena på bron vid Forumområdet, inringandet och gripandet av folk på Järntorget och den samtidiga tömningen av det alternativa konferenscentret på Schillerska gymnasiet. Motvåld mot polisen förekom endast vid Hvitfeltska, Antikapitalistmarschen och Vasaparken. (Har någon sett några källor som motsagt detta?). I medieskuggan av allt detta deltog 40 000 personer i fredliga demonstrationer och seminarier, som fick flyttas runt till nya platser, vartefter polisen stängde lokalerna. Och EU-ledarna slapp höra kritiken.

Ingen polis har fällts för insatserna i Göteborg, inga ursäkter har uttalats från officiellt håll. Ett sextiotal unga EU- och Bushkritiker dömdes till unikt höga fängelsestraff för att ha reagerat på polisens ingripanden med motvåld, eller bara viftat med händerna på fel ställe. På bilden tackar mr Bush polischefen Jaldung för insatsen.



Håkan Jaldung och George Bush
foto:Eric Draper

Rättssäkerhetens sista utpost, den internationellt unika Justitieombudsmannen reagerade till sist, efter att bland annat ett tilltänkt menedsåtal mot en bevisligen falskvittnande polisman lagts ner. Han beslöt om åtal mot Håkan Jaldung, som var polisens kommenderingsansvarige, för dennes inledande stängning av konferenscentret på Hvitfledtska gymnasiet. Där instängdes och greps över 600 personer, innan några som helst oroligheter förekommit, och utan att man hittade några som helst vapen på platsen, vilket hade angetts som skälet. Däremot ödelades ett antal konferenser och den centrala kontaktpunkten för opinionsbildningen.

Jaldung friades i tingsrätten och i hovrätten i Göteborg. Trots att hovrätten nästan bad om ett överklagande till Högsta domstolen, när man påpekar rättslägets oklarhet i domen, avstod JO från överklagandet eftersom han tyckte det saknades "synnerliga skäl".

Hovrättsförhandlingarna och framför allt en belysning i Högsta Domstolen skulle kunnat bli ett unikt tillfället att få belyst vad som egentligen hände, bakom mediabilden av maskerade fönsterkrossare och skjutna demonstranter, och få lite frågetecken resta kring det hårdnade klimatet för samhällskritiker.

Men HD-prövningen uteblev alltså, och åklagaren i hovrätten gick fram ganska milt, och koncentrerade sej på ett ganska snävt perspektiv. Bland annat verkar han inte ha hämtat allt han kan ur Göteborgskommitténs rapport, som -tillsammans med iakttagelser på platsen - ligger till grund för nedanstående, som är ett försök att belysa några av de okända inslagen i händelsekedjan:

  • Polisinsatsen på Hvitfeldtska avslutades formellt först på lördagen kl 12, långt efter instängningen, tömningen och husrannsakan på torsdagen. Polisen höll helt enkelt skolan stängd till toppmötets slut, så att ingen kunde återvända.

  • Detta innebar att alla konferenser som skulle hållits på skolan "oskadliggjordes" i och med ingreppet - bl.a. European Futures' Congress, med medverkande från de östliga ansökarländernas EU-kritiker. Polisen och rimligtvis regeringen m fl. kände till dessa konferenser.

  • Säpo hade enligt Göteborgskommitténs rapport inte sanktionerat ingreppet mot Hvitfeldtska, man ansåg det omotiverat. RIkspolisstyrelsen hade problem med att få tillträde till ledningscentralen. Hittills har det inte framkommit vem som ytterst gav klartecken. Ur Jaldungdomen framgår som nämnts att det fanns särskilda EU-jouråklagare på plats, som hade synpunkter på vad som skulle göras.

  • Vad som verkligen uppnåddes polisiärt på skolan i övrigt var att de så kallade Vita Overallernas skyddsutrustning beslagtogs, varvid deras medieanpassade "icke-våldsaktion" som gick ut på att knuffa mot avspärrningarna och ta emot batongslag, omintetgjordes. Detta har det talats mycket tyst om offentligt av någon anledning.

  • Man fick dit över 200 stora fartygscontainrar till inringningen av skolan med en hastighet av nära en container i minuten - kan detta ha beslutats "spontant" samma morgon, vilket angetts av polisen? Även om hamnen har stor kapacitet, så är det märkligt att så många förare råkade finnas lediga.

  • Bildbyråer informerades av polisen om att "det skulle bli våld" innan toppmötet.

  • Vad gäller polisens övriga aktiviteter kan nämnas, att man medgivit att man hade eget maskerat folk som "bar sten" bland de ordningsstörande aktivisterna.

  • Kommenderingschefen själv medger att själva mässan vara ointaglig - det förelåg inget reellt hot mot denna och toppmötet där.
Det finns en hel del annat intressant att beskåda i den tjocka rapporten från Göteborgskommittén, med Ingvar Carlsson och Ulf Adelsohn bl.a. Mer därifrån, inklusive källor till ovanstående, finns att läsa i denna längre artikel. Nedan finns också ytterligare dokument från Göteborg 2001.


Bilder från EU-toppmötets Göteborg

Artikel ur AB om konferens som kom bort
Pressrelease från drabbad konferensarrangör
Amnestys brev till regeringen i ärendet
Sammanfattande artikel i DN om rättsfallen, som också visar ett exempel på hur medier söker ta udden av ett obekvämt textinnehåll med en bild och bildtext med motsatt innehåll.

Efterforskningar till bakgrunden till polisingripandena har presenterats under 2006. Svensk och amerikansk militär hade en större roll än vad som framkommit.

Här finns en annan sammanställning av fakta kring Göteborgshändelserna

Synbarligen inspirerade av göteborgspolisens insatser slog den italienska polisen till mot demonstrationer mot G8-mötet i Genua lite senare under året. Här är Amnestys rapport om detta. I motsats till i Sverige ledde ingreppen där till efterräkningar för polisledningen. Många länder ingrep till skydd för sina medborgares rättigheter efter Genua, där dessa hade orättmätigt angripits av poliser. Svenskar som drabbades fick dock ingen hjälp.